Det första inventariet:

Kyrkobesöken vid släktmötet

 I samband med släktmötet i Ekebyborna gamla prästgård den 9/9-2017 besöktes Ekebyborna kyrka. Då berättade Emil Stenhammar att socknens mest berömda invånare är den heliga Birgitta. Det finns en legend om att kyrkan skall vara byggd där hon en dag kastade sitt ridspö. Det är inte mer än just en legend. Kyrkan är nämligen byggd minst hundra år före Birgitta bodde på Ulvåsa.

Emil berättade vidare att i sakristian ligger vår förfader Nils Stenhammar och hans hustru, vår anmoder Anna Elisabeth (född Svedera) begravda. Dels ligger det en stor stenhäll över själva graven (se bild från släktmötet) som har texten: Gud välsigne hvar en sial som emot oss giör så väl att han låter oss j frid hvila här till sidsta tid. Det finns också en text på latin: Memento mortis et parce mortuis. Betydelsen är något dunkel, men innebörden bör vara ungefär: Kom ihåg döden och uppmuntra de dödliga. Kerstin-Stenhammar-Nordlander har klassificerat det som kökslatin och undrat om det inte kan vara själva prostinnan som knåpat ihop den. På väggen över graven finns ett epitafium med prostens och prostinnans levnadsbeskrivning i korta drag (se bild från släktmötet). Nils Stenhammar var född i Vinnerstad 1697, kyrkoherde i Ekebyborna och Asks församlingars pastorat 1731, kontraktsprost i Aska 1746, död 1768. Anna Elisabeth Svedera var född 1699 d. 1782. Att våra förfäders ben ännu vila under kyrkohällen har förre kyrkvärden Lars Olai berättat. Han har själv konstaterat det i samband med en reparation i sakristian.
 

Vi besökte också Västra Stenby kyrka.

Här berättade Emil att församlingen bildades 1812, då de forna församlingarna Sten och Kälvsten slogs ihop. Stens romanska 1100-talskyrka revs helt sonika, så också Kälvstens, med undantag för tornet. Västra Stenby kyrka är byggd i anslutning till detta torn. Gissningsvis är man idag inte lika entusiastisk över detta företag som biskop Lindblom var för 200 år sedan... Det gamla Sten är vår släkts urhem. Efterleden -hammar hör troligen ihop med den ryttarhammare som var en omhuldad symbol för ryttare vid denna tid. Flera släkter med ryttare/kavallerister som förfäder har tagit namn i analogi till vårt släktnamn, t.ex. Stålhammar, Gyllenhammar, Hjulhammar. Vår förfader Peder Olofsson bör ha begravts i Stens gamla kyrka, där det idag bara finns en upphöjning i marken. Troligen flyttades gravhällen till Västra Stenby i samband med bygget. Den är i alla fall mycket välbevarad. I mitten finns en krans som omger en sköld med just en ryttarhammare och två namnchiffer: P O S H och M I D. Det är förstås Peder Olofsson och Margareta Johansdotter. Men P O S H är gåtfullt. Peder Olofs Son borde bli P O S. Varifrån kommer H? Hamra har någon föreslagit. Det finns ju en gamla tradition att vår släkt leder sitt ursprung till denna by i Stens socken. Men det finns det inget belägg för i källmaterialet och borde det inte ha nämnts i texten på stenen? Ett annat förslag är att förkortningen står för Peder Olofsson Sten Hammar. Det skulle innebära det äldsta belägget för vårt släktnamn. Peder avled redan 1649. Problemet är att Peder Olofsson borde förkortas P O S, det innebär att det skulle saknas ett S i namnchiffret. Det bör också tilläggas att stenen kan vara tillkommen långt senare än 1649, kanske så sent som på 1670-talet eller ännu senare, då namnet börjat brukas av barn eller barnbarn. Peders son Nils kallas Stenhammar på sin gravhäll i Vinnerstads kyrka, men aldrig i kyrkböcker eller jordeböcker. Ett ytterligare tecken på att allt inte kanske blev helt rätt när stenen ristades är hustru Margareta Johansdotters dödsdatum, 24 januari 1672 enligt gravhällen. Går vi till Stens bevarade död- och begravningsbok för detta år hittar vi dock ingen Margareta Johansdotter, men den 23/1 1673 står det antecknat: afsomnade h. (ustru) Maret Johansdotter Norrsteen.